Från raggarrunda till kåk, raggarnas sociala mötesplatser

Lördagen den första mars 1969 brann ett hus vid Karlsbergskanalen ned till grunden. Det var huset Bellman som eldades upp av arga raggare. Stockholm stads myndigheter hade bestämt att huset som var en mötesplats för raggare måste bort därför att Essingeleden skulle byggas på platsen.

Trots att det befann sig ett par hundra personer i huset när det började brinna klarade sig alla helskinnade. När brandkåren kom till platsen för att släcka fick de sina slangar sönderskurna innan raggarns drog in mot stan för att leta efter en ny mötesplats.

Efter att Bellman brunnit ned blev det stökigt. Raggare försökte att ta över klubbar för att skaffa sig nya mötesplatser och det ledde till flera slagsmål, med bland annat mods.

Detta ledde till i början av 70-talet började flera kommuner runt om i Stockholm att hjälpa till att ordna lokaler åt raggarna. I Järfälla fick några raggare till exempel ta över ett av husen som fungerat som personalbostad åt arbetarna på Bolinders verkstäder i Kallhäll. De fick dessutom 450 kr i i bidrag för ombyggnad.

Huset renoverades helt ideellt och döptes till Villa 13.

Att myndigheterna intresserat sig för raggarkulturen var inget nytt och inte heller att de hjälpte till med att ordna lokaler som skulle fungera som mötesplatser. På slutet av 50-talet var mediabevakningen kring raggarna skandalomsusad. Journalisten Sven Jerring rapporterade i radion om det sociala eländet på Kungsgatan där raggarrundan gick.

I Stockholm fanns det flera raggarklubbar, som Teddy Boys, Road Angels och Helgonen. Efter skandalskriverierna möttes representanter från polisen, politiker och raggarna för samtal. Detta ledde i sin tur till att Teddy Boys fick ett hus i Sköndal och Road Angels fick en kåk i Farsta.

Husen och ordningen sköttes av klubbarna, alkohol var förbjudet och Car Angels anordnade studiecirklar och hobbyverksamhet inom klubben.

Men allt fungerade inte lika smärtfritt mellan raggarna och myndigheter.

Edit ”Morsan” Jansson drev ett knutte-fik vid Skogskyrkogården. När knuttarna köpte bilar kom det att utvecklas till en mötesplats för många av Stockholms raggare. I takt med att fiket blev populärare och mer högljutt tvingades ”Morsan” att flytta till Bollmora. Sedan startade en flyttkarusell där grannar, polis och myndigheter deltog för att stänga ned hennes verksamhet.

Hon tilläts tillexempel inte att bygga ut sina toaletter när hon flyttade till Näsby Park. Raggarbrudarna som tvingades sitta hukande i buskarna blev jagade med ficklampor av poliskonstaplar. 1961 slog Kungliga Majestät fast att ”Morsan” inte fick sälja alkoholfria drycker efter kl 20 00.

Som ett svar på detta startade ”Morsan” en klubb som hette ”Klubb 1000” vilken kom att bli Sveriges största raggarklubb med över 1000 medlemmar. Trots detta tvingades hon flytta igen. Morsans sista anhalt blev Stortorp i Huddinge, där hon blev kvar. Hon stängde slutligen ned sin verksamhet samtidigt som den första stora raggarvågen dog ut.

Ungefär samtidigt släpptes ironiskt nog Stor-Stockholms Planeringsnämnds raggarutredning som skulle ge svar på vilka raggarna egentligen var.

(glöm inte att läsa expressen-artikeln)

Erik Lind